Månadens kåseri:
Pågående anpassning

Foto: Allan Lundström/Leif Kempe
I huset där undertecknad o Margaretha bor, är det mycket svenskar som vi träffar varje dag, och pratar om ditten o datten, men också om väsentligheter såsom information när nästa leverans av det goda rödvin från 2002 skall anlända till en liten butik bara 75 meter från vår port.

Grannen som satt inne med denna information och som delgav oss, ville dock ha första tjing, vilket vi tyckte var en rimlig oskriven klausul, men sen var det fritt fram för oss andra att förse sig. Här kostade en flaska 1,5 euro vilket blir 16 kr, hemma skulle man nog få punga ut med en hundring exklusive skatt för detta goda vin.

Marknaden invid Catalinaparken är en välbesökt tillställning, många försäljare och många besökare som är såsom vi ute efter att fynda något till rimligt pris. Första fyndet för undertecknad var tolv par strumpor för 5 euro vilket var en bra investering, Margaretha hade hittat tolv par strumpor för 4 euro vilket var en ännu bättre investering.

Margaretha letade efter ett par jeans, efter en stund så hittade hon ett par, med fina ornament på bak- fickorna, men tyvärr så kostade de tre euro, vilket var betydligt mer än de jeans som en bekant bara betalat en euro för, så Margaretha avstod, en viss tävling mellan väninnorna om att göra bästa fyndet pågår ständigt.

Undertecknad som på egen hand köpte ett par shorts L för en euro, och trodde de skulle passa, men som Margaretha förkastade ,som alldeles för små när hon såg dem på, Du borde ha köpt XXL i stället, anmärkte Margaretha med en min som undertecknad skulle uppfatta som köp ingenting på egen hand. Shortsen finns nu obegagnade till försäljning på loppisen vid skandinaviska kyrkan, inlämnad av undertecknad, på inrådan av Margaretha.

När man är i Las Palmas en längre tid, så måste man göra någonting vettigt med all den fritid man har till förfogande, än att sitta och bara lata sig, man måste röra på sig och få lite motion. Det blir en i stort sett daglig promenad på tre kilometer längs stranden till konserthuset intill det stora varuhuset.Vi kollar i kylskåpet, vad som bör införskaffas för den dagliga överlevnaden, och om det är något som vi kan hämta vid det stora varuhuset, som inte väger mer än ett o ett halv kilo, vilket är den börda som vi max får bära för att inte bli alltför snedbelastade vid returpromenaden. Vid större inköp har vi blivit erbjudna av en granne, att låna deras väska på två hjul som de kallar “dra-maten”.

Karnevalen i Las Palmas har just avslutats. Den pågick i tre veckor, vår lägenhet låg bara 70 m fågelvägen från den pampigt uppbyggda scenen, vid Catalinaparken. Vi kunde njuta av både sång, musik och pampigt fyrverkeri från vår terrass. Vi ett av dessa fyrverkerier hade dock vår granne tänkt sig en lugn och skön kväll, med en spännande deckare.

När det var som mest dramatiskt i boken, så började man från karnevalscenen skjuta smällare av den grova kalibern, så att fönstren skallrade. Reaktionen blev omedelbar, enligt en målande beskrivning av grannen på äkta göteborgska. Vederbörande hade satt sig rätt upp ifrån sitt i sängen bekvämt liggande läge, och såg sig om varifrån skotten kom???

Ett föredrag på Skandinaviska klubben, om åldrande och livsstil ,lockade många åhörare och undra på det, nu när man är så nära “paradiset” man kan komma, så vill man ju veta hur man skall kunna förlänga denna tillvaro. Att röka var inte bra, vilket alla vet, men som är nog så svårt för den som hamnat i ett beroende. Undertecknad har en del att jobba med angående vikten, vilket poängterades tydligt av denna lättviktare till föreläsare. Alkohol i stor mängd är ju skadligt, men det positiva var att vi män klarar dubbelt så mycket som en kvinna. Det betyder att undertecknad får dricka en halv liter medan Margaretha får nöja sig med 25cl ur en “sjuttifemma” vin något som för oss män är bra att känna till och kan vid en eventuell diskussion med det täckta könet, hänvisa till aktuell forskning i ämnet.

Att stressa var heller inte bra, men i Las Palmas för oss 65-plussare, kan man knappast komma upp till den lägsta mätbara nivån. Att använda gågator och strand-promenaden vid Las Canteras var att föredra, framför stadsgatorna där bilar bidrar till en gaskammarliknande miljö, var också en sån där ganska självklar, men tänkvärd information.

En gyllene kväll i skandinaviska kyrkan var mycket trevlig, med från Värmland-skogarna plockade kantareller på varma smörgåsar och glass med hjortronsylt från Norrland.

Alla borden hade gulddukar kvällen till ära. Evelina och Sara kom in på scen med gyllene skor, sjöng och dansade Diggiloo Diggiley, minst lika bra som originalet, med glimten i ögat och Lars-Erik hängde med på pianot. Hela kvällen innehöll mycket sång o musik av hög klass. Gun-Britt med sin humor och sitt smittande skratt, fick Inger att citera en besökare, “det här är ju ett glädjehus”.

M.V.H. Kalle Hindorff