Månadens kåseri


Börjar anpassa oss...
 

Enligt en kalender som vi har, skulle skandinaviska klubben ha ett strandparty sista söndagen i varje månad, något som vi tyckte verkade trevligt och tänkte delta i. Enligt uppgift så skulle man ha tåliga kläder, ett stearinljus och medhavd enkel mat o dryck. Vid en inventering av vårt kylskåp, så fann vi tvenne korvpaket som vi tyckte var ett för strandpartyn lämplig föda, medan vinet därtill skulle inköpas på vägen till stranden.

 

Margaretha hade det för kvällen särskilt utvalda tjocka stearinljuset, korvpaketen, muggar, servetter och papperstallrikar i sin ryggsäck, medan undertecknad bar vinet som blev två till antalet, för kvällen kunde ju  bli lång.

Den knapphändiga information vi hade fått om det geografiska läget för strandpartyt, uppfattades av oss som om det borde vara vid viken i norra änden av Las Canteras, men när vi var framme vid den aktuella platsen så var det tomt och ödsligt, det var bara några äldre spanjorer som hade en för oss obegriplig diskussion, det verkade inte gälla något strandparty i alla fall.

Vi kunde bara konstatera att det var troligen en regnskur som oväntat någon timme före partyts början skrämt bort de eventuella strandpartydeltagarna.

Att karnevalen då fortfarande var igång bidrog väl också till det svala intresset för strandpartyt.

Eftersom vi hade förberett oss för att äta ute så blev det ett miniparty på vår terrass, visserligen själva men med ett tänt tjockt stearinljus, karnevalmusik och fyrverkeri i bakgrunden i den +20 gradiga kvällen, så det fick duga.

Vid månadsskiftet mellan febr. o mars däremot var det stor uppslutning med ett 50 tal partysugna skandinaver under ledning av en glad norrman som var extra nöjd för precis som partyt började så fick han telefonledes höra att en norrman hade vunnit OS-guld på femmilen och som extra krydda tog Bengt Buskas upp sin trumpet och spelade den norska nationalsången på ett så fint sätt att inte ett norskt öga var torrt, en svensk var visst trea, så vi var ju på pallen vi också, men visst var det genant att förlora mot en norrman, så några av oss svenskar föreslog en tyst minut.

Kvällen var i övrigt mycket trivsam med många roliga historie-berättare, musikfrågesport och ett mini - OS i bollfångst o nedslagning av petflaskor med fina lättflytande priser till vinnande lag, som generöst delade med sig till de som var mindre lyckosamma som tröst. 

Turistkyrkan hade det årligen återkommande besöket av sång o musikstuderande från Kaggeholms folkhögskola Ekerö utanför Stockholm.

Ett tjugotal ungdomar som underhöll en till sista bänk med åhörare fylld turistkyrka, med kända låtar såsom Its a wonderful world, ett antal ¨Beatleslåtar, sambarytmer, Michal Jackson låtar och egna kompositioner i ca två timmar, inför en entusiastisk publik som fick Povels “underbart är kort” som extra nummer.

Man kan säga att det är högt i tak i turistkyrkan i vanliga fall, men den här kvällen var det extra drag i det gamla potatislagret, (nuvarande turistkyrkan).

Vid strandpromenaden på Las Canteras händer det alltid något som man noterar såsom lite udda, undertecknad fick titta en extra gång och även konsultera Margaretha om det var, vad det såg ut att vara, nämligen en spritt naken man på väg att ta sig ett dopp, hade det varit vid Maspalomas där det är tillåtet att bada näck, men här på Las Canterasstranden så var det första gången vi har sett någon utan något att skyla sig med, möjligen hade en alkotest från vederbörande kunnat förklara varför han glömt att ta på sig badbyxor.

Undertecknad klämde i med den årligen återkommande “ja må hon leva” på morgonen ty Margaretha fyllde år, fyra hurrarop ingår också i det sällsynta soloframträdandet.

Vid tolvsnåret firade vi med ärter o pannkaka vid turistkyrkan och träffade två Stockholmspar som vi kom i samspråk med, undertecknad råkade nämna i förbegående att Margaretha fyllde år, 0,8 sekunder senare stod de fyra stockholmarna upp och fick med sig alla andra ärtsoppskonsumenter i en hyllningssång till födelsebarnet, trevliga Margareta o Kurre kände vi sedan förra året, medan Lilian o Göte var en ny trevlig bekantskap.

Eftersom de så spontant ställde upp och sjöng, så bjöd vi hem alla fyra på ett glas vin till allas trevnad, inte minst för oss.

Utgrävningar på trottoaren utanför vår port pågår på vardagar mellan 7.00 -17.00, vad som för några veckor sen såg ut att vara ett litet hål borta vid tvärgatan 50 meter från våran port, har nu spridit sig så nu är diket alldeles vid porten, vad man letar efter har vi inte förstått, men det verkar vara något värdefullt eftersom man går så varsamt fram. En viss in och utgångsplanering vid porten

, bör man ha så man inte krockar med någon på den begränsade yta som finns till förfogande, vid ett eventuellt möte med annan person, bör den mötande helst inte ha en matchvikt överstigande 55 kilo o helst en längd som är 1,95m eller längre, för på höjden finns det gott om plats.

Det är väl många av oss långliggare som inte har så rymliga lägenheter så man kan bjuda hem folk hur som helst, därför så är ju Catalinaparken med sina cafeer mångas vardagsrum där man har lite extra utrymme, men samtidigt måste man ju ta hänsyn till de pampiga tupparna och deras snygga hönor som sedan flera år bor och verkar runt hela Catalinaparken.

Man bör ju vara medveten om att man är gäst i deras hönsgård.

Återkommer gärna i höst för vi börjar anpassa oss.

M.V.H.

Kalle Hindorff 

Foto: Leif Kempe