Utflykt till Jungfrudalen

Text/Foto: Gunnar Forsberg

På Gran Canaria finns det mycket att upptäcka. Med bil kan man ta sig upp till JUNGFRUDALEN, eller El barranco de la Virgen, som det heter på spanska.

Det är nog ganska okänt för varnligt folk, eftersom det ligger lite i skymundan från allfartsvägen, men kommer man väl dit hittar man mycket speciell natur och promenaden på akvedukten är en upplevelse i sig.

Man kan beskriva vägen dit på följande sätt:

Man måste ha bil för att klara att ta sig dit. Om man hyr bil en dag och utnyttjar tiden att se lite andra ställen på ön blir det en bra kombination.

När man kör från Las Palmas tar man vägen mot Agaete, norra delen mot väster. Efter ca. 1 mil håller man höger och kör av mot Arucas. Det börjar luta uppåt redan efter avfarten och man kommer snart till en stor rondell. Man kör igenom rondellen mot Valleseco via Zamora, (den stora utsiktsplatsen med en restaurang på vänster sida och stora bussparkeringen på höger sida.) Vägen går vidare till Valleseco (Torra dalen)

Efter den första lilla högersvängen i Valleseco kör man några hundra meter rakt fram. Där delar vägen sig åt två håll. Vi svänger höger. (den andra vägen svänger brant upp till vänster)

Så småningom, efter ett antal km, hamnar vi i byn där man kan hitta en plats att parkera bilen.

Man går till fots tillbaka på samma väg några hundra meter till en mur ner mot dalen (vänster sida) och hittar en liten öppning i muren och går ner för en trappa till promenaden till Jungfrudalen.

Här kommer man på utsidan av vägen och det är brant ner mot vänster. Akvedukten eller Vattenvägen, är murad hela vägen och har man tur finns det rinnande vatten i den breda vattenrännan. Man får ha god balans för att kunna gå på den 20 - 25 cm breda gången, när den blir som smalast.

Efter en inledande promenad, så man hinner vänja sig vid underlaget och balansen, kommer man fram till en trolsk, urskogsliknande skog. Det blir alldeles grått i luften, troligtvis för att det är så mycket gråaktiga blad på träden och att solen och ljuset inte tränger igenom.

På vissa delar av promenaden ser man olika sorters blommor och växter. Det mest lysande är väl Kanarieklockan (Canarina canariensis), som verkligen syns i gräset.

Efter en stund kommer vi fram till ett klipparti, med en uthuggen del för att kunna komma förbi. Man får ödmjuka sig och böja sig flera gånger under promenaden och ju längre bort man kommer blir det besvärligare och mera vegetation och ta hänsyn till. Mitt på vandringsleden blir det en glänta och där stannade vi och tog en paus med fikakorgen vi hade med oss. Inga bänkar eller annat att sitta på, men det gick bra att stå när vi lät kaffet smaka.

Jag kan utan vidare rekommendera denna vandring, som är några kilometer lång, T&R. Varning för svindel och balanssvårigheter, men annars underbart landskap och upplevelse.